2014-09-22
10:45:00
Tjugoandra september
Vilken vecka det har varit! Fullt upp hela tiden så man har stor ångest över att inte ha hållt maten, tagit promenader eller tränat som man borde. Men nu är det ju ny vecka och nya tag (minst sagt!) för på lördag är det vägning och genomgång av pass som gäller. Har inga större förväntningar denna gång utan kommer nog försöka satsa mer nästa månad.
Idag har vi en något extra trött kille efter gårdagens ståhej, men sen så fyller man ju bara ett en gång! En massa fint har han fått och vi har skaffat oss en hel del minnen. För att inte tala om alla minnen från hela hans första år.
Jag nöjde mig med att "bara" baka sju sorters kakor och lillkillens pannkakstårta.
Ångrar inte en sekund att vi lämnade bort skapandet av den "riktigta" tårtan,
Marie är så otroligt duktig och jag är så glad att hon försökte sig på Babblarna
2014-09-16
15:00:00
Sextonde september
Ja nu var det ju ett tag sedan man skrev något här. Det beror inte på brist på tid, jag har helt enkelt inte haft lust eller känt att jag haft något att skriva. Ska jag vara helt ärlig så är det inte mycket jag har lust eller ork till längre. Känns som att det är en sådan depp-period så det är väl bara att hålla tummarna för att det går över snart (väldigt snart) och samtidigt tvinga sig till sånt som man måste göra som inte har med lillkillen att göra. För han kommer trots allt i första hand och det är väl dit den lilla energi jag har går.
Helgen är fullspäckad med en kusin som fyller 20, en svåger som ska ha 30-årsfest och sist men inte minst så fyller lillkillen ett och det blir kalas samma dag.
En liten uppdatering: Våran lilla kille har nu åtta tänder och går helt själv så fort han får möjlighet till det. Så katterna har inte en lugn stund längre när han är vaken, stackare. Ja just det, vi har plockat bort staket, buskar och träd på framsidan och även börjat gräva. Förhoppningsvis kan vi bli klara såpass att vi kan ställa bilarna där till helgen. Det blir ju en del gäster och bilar så hade varit skönt att slippa våra längs med gatan.
2014-09-01
20:40:00
Första september
Tänk, för ett år sedan satt man höggravid och visste inte vad man hade att vänta... Nu har man en kille på snart ett år(!) som lever rövare!
Hösten är här nu (kalendermässigt, för vädret gjorde ju en helomvändning) och jag har haft en helt fantastisk dag! Känner mig lite hemsk när jag säger så men ibland behöver man såna dagar.
Maken var först på morgonen/förmiddagen iväg och fixade med bilen, och sen när han kom hem kunde jag ta mig iväg till gymmet. Har fortfarande ingen lust att ta mig dit egentligen, men det MÅSTE bli av för att få någon som helst möjlighet att få tillbaka den lusten. Efter det tog jag mig till Vero Moda där det slutade med att jag fick lite hjälp av personalen och kom därifrån ett par jeans och två tröjor rikare, men endast 170kr fattigare (tacka gudarna för presentkort och födelsedagspengar!). Sen tog jag mig en lunch på favoritstället nere vid Nissan innan jag tog mig vidare till frisören. Skulle gjort lite fler ärenden efter det men orkade inte och ville egentligen bara hem till mina killar.
Alltså sån skillnad denna typ av "egentid" kan göra med ens humör, det är ju helt otroligt! Var när jag kom hem (ifall det nu gick att missa) på grymt bra humör. Men vem hade inte varit det efter en sådan dag på stan! Vill egentligen inte gå på stan själv, är ju mycket trevligare med sällskap, men då blir det ju också bara att man plockar på sig kläder som man tror att man tycker om och när det inte blir bra så skiter man i det. Sen skadade ju inte hennes hjälp den lilla självkänsla man har. För en gångs skull kom man ju faktiskt i den storleken i jeans som man använder hemma och jag behövde inte prova tröjor i två olika storlekar, ifall jag inte kunde få på mig den mindre av dom. Sen bara älskar jag att man blir så ompysslad när man är hos frisören, det är lätt värt det där lilla extra som man betalar. Där ligger man i en massagestol och får inte bara håret tvättat utan massage i hårbottnen på det. Var inte långt ifrån att somna där, haha!
Den senaste tiden har vi varit inne i en period där vi istället för att njuta och bara ta hand om varandra så har det varit en del irritation. Tjafs om allt och inget, men det är väl så det är att vara småbarnsföräldrar. Man har helt enkelt perioder då man kanske måste tänka efter lite extra på vad och hur man pratar med varandra. För många gånger är det egentligen missuppfattningar som gör att det blir så.
Nu står Veronica på trappen och blommar!
Anar ett visst mönster i val av färg på blommorna, hehe
