2016-12-05
15:43:10
Femte december
När jag laddade ner denna appen och loggade in fick jag se att här fanns lite bilder sparade. Bilder som jag nog aldrig lagt upp här, utan de hamnade bara på min gamla låsta. Det var i den vevan jag uppdaterade båda samtidigt men på denna krånglade det bara.
Hur som haver, jag har kollat igenom dessa bilder och inte direkt kommit fram till något, men hur i hela friden kunde man inte vara nöjd med hur man såg ut då? Jag tyckte att jag fortfarande var tjock, trots att jag hade gått ner i vikt och vägde ca. 20kg mindre då än nu. Herre gud, då var jag till och med mer nöjd med hur jag såg ut mellan barnen, och då vägde jag 10kg mer än innan!? Haha, nu blev det rörigt.
Har satt som mål att gå ner till det jag vägde mellan barnen. Trivdes med mig själv, även om jag hade 10kg övervikt. Men hallå liksom, jag hade fött ett barn och nu två, är några år äldre så det är inte rimligt att väga så "lite" som jag vägde vid både bal och bröllop. Sen vet jag hur mycket jobb det var med att bibehålla det och jag vill faktiskt leva också. Och lära mina barn att vara hälsosam utan att det går till överdrift.
2014-05-13
18:15:00
Trettonde maj
Det finns en sak som jag har hört och som jag tycker låter väldigt vettigt; "9 månader upp och 9 månader ner". Tycker verkligen att det känns som en bra måttstock för att bli av med gravidkilona. Visst sen beror det ju på hur mycket/lite man gått upp under graviditeten. Tänker också på den studien man hörde om för någon vecka sedan; att de som inte tappat sina gravidkilon efter ett år löper större risk för fetma och att de har svårare för att gå ner resterande. Man vet ju inte i vilken utsträckning det gäller, men det är kanske ändå något man ska ha i åtanke? Jag tror att kroppen behöver en viss tid på sig för att kunna återhämta sig och samma sak gällande viktnedgång, även om det inte är efter en graviditet så tror jag att för kroppens bästa ska det inte gå för fort.
Har skrivit innan att jag blir så trött på alla som skryter och visar bilder på hur snabbt dom kommer i sina gamla kläder/gått ner allt de gick upp. Och ja om jag inte sagt det innan så är man ju avundsjuk. Men det ska ju också tilläggas att de flesta som går ner så fort antingen inte gått upp så mycket eller så har dom bara otroligt bra kroppar/gener. För jag tror nämligen att det har lite med sånt att göra också. Tills någon visar motsatsen så kommer jag fortsätta att tro det. Fast sen kan man inte skylla på gener m.m bara för att det tar lång tid eller för att det står stilla. Man får ju faktiskt också se över hur man lever och vad man stoppar i sig och sen ta beslutet att ändra på det man kan. Är man inte villig att göra den ändringen så ska man inte heller klaga.
Här kommer mitt lilla skryt; Det tog mig ca. 7-7,5 månad att gå ner allt jag hade gått upp under dessa nio fantastiska månader. Nästa vecka när både jag och lillkillen har invägning (exakt 8 månader efter förlossningen) så hoppas jag och min coach på -10kg från det att jag börade med LifeStyle. Vilket betyder -16kg totalt. Sen är det bara 4kg kvar till min bröllopsvikt som är nästa mål, som vi ännu inte satt datum på. Om jag når det målet? Det återstår att se. Jag är lite kluven över hur man ska fortsätta efter det. LifeStyle är ju ett program som gäller just det: Livsstil. Det är ingen diet eller liknande där du måste utesluta saker, utan det går ut på att hitta en livsstil som får dig att må bra och ge dig verktygen för att kunna äta och träna för att nå dina mål. Jag skulle väldigt gärna vilja gå ner till den vikten jag hade när jag tog studenten (har aldrig vägt så "lite" som vuxen). Samtidigt kommer jag ihåg vilket jobb det var med att stanna där och inte gå upp. Vill man leva så? Vill man känna att varje dag är en kamp? Hoppa över tillställningar eller en fika på stan bara för att vågen inte visar det man vill? Jag hoppas innerligt (och som det känns just nu) att detta har ändrat mitt sätt att tänka och gör att mitt mål att hålla vikten inte blir en kamp utan just det dom säger; en livsstil!
Jag är inte nöjd med min kropp och vikt just nu...
Men när man tänker på hur fantastisk människokroppen är och hur stolt man var över sin mage
och nu den lilla människa som gömde sig där inne så kan man inte göra annat än att vara stolt över
resan man gjort det senaste året och låta det ta den tiden som behövs för att komma tillbaka till där man vill vara
Bild tagen hos: http://www.studiostrandh.se/
2014-01-15
18:15:00
Femtonde januari
Paniken som uppstår när man vaknar tio i elva och ska vara på badhuset kvart i tolv.
Tänk vilken skillnad det kan vara från gång till gång. Fast min teori är att förra veckan var dom i chock så dom visste inte hur dom skulle reagera i vattnet, medan dom idag visste lite mer vad det handlade om. Ska bli spännande nästa vecka då dom ska få "dyka" under vattnet för första gången. Fast lillkillen råkade göra det redan idag när han låg på magen och nös. Sötis, han fattade inte riktigt vad som hände.
Hittade dessa i brevlådan idag
Helt klart värt att åka ända till Norrköpung för detta
2014-01-10
09:00:00
Tionde januari
Eftersom jag är ganska så duktig på att ta kort på den lille (enligt mig själv i alla fall) när maken har honom/leker med honom så blev jag faktiskt näst intill överlycklig när jag kom på att vi faktiskt har en kamera till. Denna lilla digitalkamera har ju nämligen en skärm på båda sidor, vilket gör att man kan se sig själv när man tar bilder. Det är ju betydligt behändigare än att plocka fram systemkameran med det nya stora objektivet och blixt när man är ensam hemma och vill ha kort på mig och honom tillsammans.
Nä nu får jag nog se om jag kan lägga ifrån mig honom så att man hinner bli klar i tid. Imorgon blir det lite smått tillbaka till verkligheten.
2013-12-17
14:20:00
Sjuttonde december
Ja har det inte framkommit innan så kan jag säga det rakt ut: Vågen och jag är inte kompisar.
Efter förlossningen var jag så orolig över att inte börja gå ner i vikt så bestämde mig för att inte väga mig en gång i veckan och sätta den pressen på mig utan att en gång i månaden skulle passa bättre. Innan jag kunde sätta igång med allt ordentligt det vill säga. Förra månaden visade faktiskt plus, och det kändes ju lagom kul. Visst, det är bara jag som kan påverka resultatet, och ibland är den faktiskt lite snäll, men denna månaden vill jag inte riskera att förstöra mitt välmående. Så till dig kära våg som visar allt svart på vitt; På återseende nästa år! Hoppas vi kan få lite fler trevlig stunder då.
I eftermiddagl blir det åka upp till stora staden och träffa vänner och en kväll på Liseberg. Mys på hög nivå!
Knaskatter ^^,
2013-09-12
13:15:00
Tolfte september
Ibland undrar jag vad det är för demoner som gömmer sig i dessa två små odjur när dom blir som förbytta. Ena stunden kan dom ligga och gosa i soffan för att en sekund senare gå runt och skrika och bara vilja ha uppmärksamhet för att sedan springa iväg när man kommer. Fluffy är praktexempel på detta. Jag vet inte vad han vill då ha varken vill leka eller kela när han skriker och kraffsar på tvn. Inatt har han varit hur lugn som helst, men när maken stuckit till jobbet så har han försökt allt han kan komma på för att bryta sig in i sovrummet. Hoppa på dörren och handtaget, tuggat på vaxduken (som vi har som lite ljuddämpning och skydd för dörren), kraffsat och till sist försökte han ta sig in under dörren. Hade gärna släppt in dom för Lillen lägger sig och sover, men Fluffy börjar kraffsa på spegeln för han vill att man ska gå upp och ge mat eller bara uppmärksamhet. Lillen har sin lilla demon när man sitter och kelar med honom och sen helt plötsligt attakerar han armen och både biter och river. Men dom är ju så söta när dom sover! Haha.Soffan är ju i alla fall helt klart godkänd då dom sover där typ hela natten och kommer och lägger sig bredvid en betydligt oftare än i den gamla. Så det är ju skönt att dom börjar komma bort lite från spjälsängen.
Idag är det inte många knop här hemma. Jag har bestämt mig för att sätts det igång så kniper jag, är redan alldeles för många i ens närhet som fyller år idag. Hade varit lite kul om den lille tittar ut imorgon då det var vårt första bf-datum. Fast samtidigt blir det då olidligt att vara med morfar då han gissat på 13/9, hehe. Har i alla fall packat klart bb-väskan (hoppas jag) och kokat nappar och flaska, så nu kan jag nog faktiskt inte förbereda mer. Ska i alla fall försöka ta tag i all post och andra papper som ligger här, gissar på att det inte blir lättare/mer tid till sånt senare.
Nämnde jag att jag är aningen uttråkad här hemma? ^^,
