FriSomEnFogel.blogg.se

Så var det måndag igen och jag kan fortfarande inte förstå hur man kan vara så trött och ha så svårt för att ta sig upp på morgonen. Men när man väl sitter i bilen till jobbet och när man väl är där så är det liksom inga som helst problem. Dagen flyter på, oftast ganska fort, och helt plötsligt är man hemma igen. Dock trött och utan någon som helst ork, men ändå; dagen har gått fort och man förstår inte varför själva början på dagen ska vara så svår. Efter alla dessa år med dessa tidiga morgnar och inte har man blivit mer morgonpigg för det. 

Äntligen sover barnen, och snart jag med! Deras kusin kom över efter dagis så det har varit fullt ös medvetslös precis hela dagen. Så mysigt när det blir såhär spontant, även om man hellre bara hade degat i soffan hela eftermiddagen, hehe. 

Nu har jag kommit fram till en sak. Då min underbara coach, som stått ut med alla mina besvikelser, nu ska vara hemma av världens bästa orsak så kommer hon slippa mina mail (som uteblivit), men jag känner ändå att jag vill fortsätta. Och då jag inte vet hur hennes "ersättare" jobbar så hade jag en idé. Tänker inte störa folk på Instagram så jag ska istället varje fredag lägga upp här hur min invägning går. Tror att det kan behövas att jag skriver ut det, för att hålla det för mig själv verkar ju inte funka. Jag är inte redo att säga vad vågen visar, men jag kan lägga upp hur mycket ner eller upp. 

Hur kan man vara så trött? Jag lägger mig i bra tid och hade väl fått en ok sömn om inte barnen hade vaknat och ska/kommer in till oss. Samtidigt som det är sååå mysigt så förstör det den sammanhängande sömnen som jag nog egentligen hade behövt. Så nu har man nog samlat en lagom lista så det är dags att ringa läkaren, haha. Nä men seriöst, nu måste jag ta tag i mina problem med ögonen igen med tanke på hur fruktansvärt jobbigt det har varit och hur dåligt jag mått den sista månaden. Kan ju samtidigt inte vara normalt att som sagt vara såhär trött och helt orkeslös. Hade varit så otroligt skönt om man hade fått någon som helst förklaring eller lösning. Tänker inte acceptera att ha det så här "för all framtid" utan att i alla fall försöka göra något åt det... 

Alltså det är ju ett under att man lyckas hålla ögonen öppna. En veckas vabbande är över och första "riktiga" (hel dag på "mitt" ställe) arbetsdagen för detta året är avklarad. Så gissa vad jag gör imorgon? Yup, vabbar! Lilltjejen är fotfarande inte helt återställd efter förra veckans hosta, förkylning och feber så jag får glatt stanna hemma med henne då maken ska på möte i Helsingborg. Läkaren kunde inte helt utesluta RS-virus, men menade på att det inte är lika farligt när barnen är "så gamla". Har han rätt betyder det att det kommer ta lite längre tid än vanligt för henne att bli frisk. Lillkillen är i alla fall sig själv efter en vecka, vilket är riktigt skönt. Men fatta vad paff man blev när man upptäckte att båda barnens hostmediciner kostade. 550kr har vi lagt på receptbelagd medicin till barnen. 550kr!? Pengar vi egentligen inte hade, men det fick man ju lösa på något sätt... Ja och som om barnens sjukdomar inte vore nog så har vi knappt sovit något på en veckan. Förra veckan var det hennes förkylning och hosta som gjorde att hon bara var ledsen och inte visste vart hon skulle ta vägen. Hjälpte inte ens att ha henne hos sig. Och inatt höll lillkillen oss vakna p.g.a att han hade ont. Efter hans beteende, vad han själv sa och vad som gjorde det bättre för honom så tror jag helt ärligt att det var växtvärk. Och i så fall var det inte sista gången... 

När man ligger i sängen på eftermiddagen för att samla sig i den dåliga dagen man haft, både med huvud/ögon och humör. Hör lillkillen säga i köket att han vill in till mamma. Han hoppar upp med sitt stora gosedjur och jag frågar om jag får låna det. Får ett nej som svar och frågar då om jag får låna honom. Även på det svarar han nej, men lägger sig ändå bredvid mig. Jag lägger armen runt honom och hör honom viska; "Okej då, då får gosa med mig". Och sen frågar han efter fler pussar i nacken. Min stora lilla kille! Tänk allt dom små gör för en utan att veta om det. All kärlek dom ger, inte bara medvetet utan även de små sakerna de visar och säger utan att veta hur en vuxen uppfattar det. 

Och där sprack det redan första veckan... Hade satt som mål för mig själv att under januari månad inte vara hemma sjuk eller vabba från jobbet. Vaknade med huvudvärken jag la mig med igår, gick upp och gjorde mig iordning för att sedan packa ner maten som skulle med och sen sätta mig med lite kvarg och vatten (mums?). Inser ganska fort att jag får ta en tablett också. Men efter att både druckit ett glas, ätit lite och låtit tabletten få sin tid att verka så var det bara att inse att detta går inte. Jag kommer garanterat svimma eller något om jag åker till jobbet och gör den ansträngningen. Migrän deluxe = huvudvärk plus andra besvär. För har inte några av de tre andra sakerna gjort det bättre så finns det bara en lösning kvar; vila! Ögonen är fortfarande inte ok, huvudet känns lite bättre och det mesta av värken är borta, men det känns verkligen som att man inte kan göra någonting. Visst att jag har problem med ögonen, och de senaste dagarna/veckorna har det varit värre än vanligt men idag tar nog pris. Har knappt kunnat läsa eller koncentrera mig på något utan att det blir suddigt direkt...

Imorgon är det tillbaka till vardagen igen. Kommer bli tufft med en klocka som ringer, men det är ju som tur är bara en mjukstart med tre dagar så det ska nog inte vara några problem! Det värsta är hur snabbt huvudet kommer in i en typ av "semesterläge" så det är väl det man måste tänka bort nu. Ska bli skönt att komma tillbaka till rutinerna så det blir lättare att hålla maten också, vågar inte ställa mig på vågen även om jag lovat min coach att skicka varje fredag. Så nu får jag se till att ha en grym vecka så jag inte blir ledsen på fredag.