FriSomEnFogel.blogg.se

Alltså varför kan jag inte hålla mig till det jag ska när jag vabbar? Fattar inte varför det alltid blir såhär. Spelar ingen roll hur fel jag vet att det är samtidigt som jag gör valen, det blir ändå så. 

Ja men då kör vi vidare med sjuka barn. Nästa barns tur att ha feber på nästan 40 grader. Fast här verkar alvedonen ha en lite bättre verkan, som tur är. Satt i soffan efter jobbet igår och bara tog det lugnt innan jag skulle träffa min coach på gymmet. Sa till maken att vi får nog ta tempen för här är en som är varm och ligger och skakar. Och visst var det feberfrossa, trots fullt påklädd och inneskor på sig under filten. Så lägger vi på lite växtvärk i benen sådär mitt i natten när man redan varit vaken alldeles för mycket och för länge. Känner mig som en zombie idag. För att inte tala om igår! Haha, det var inte mycket kraft man hade i kroppen till det träningspasset. Inget direkt positivt resultat på vågen. Men minskat cm, fettmassa och fettprocent, och ökat i muskelmassa så det var ju i alla fall något. 

Blä för denna helgen som varit. Började med kräksjuka hos ett barn torsdag kväll, kände mig riktigt dålig på natten där så jag var hemma på fredagen. Sen på lördagen hade det andra barnet en temp som knappt gick under 39 grader trots febernedsättande. Där har vi hållt tummarna för vattkoppor (då det går på dagis) men det ser inte ut som att så var fallet. Mycket gnäll och griniga barn, och så lägger vi till en timme mindre sömn på det. Maken hade inte de bästa förutsättningarna för en bra dag idag med tanke på barnens humör som de hade imorse innan jag åkte till jobbet. Mycket gnäll och de visste inte riktigt vad de ville, mest p.g.a trötta. 

De sista två dagarna har varit så bra. Inte med ögonen, men med mycket annat. Bestämde mig i måndags för att nu ska detta banne mig gå! Många andra har ju inga som helst problem med detta. Och ja det var inte så svårt som jag trodde det skulle vara. Även om man är grymt trött, både i kroppen och huvudet, så har det inte varit några större problem. Vi har ätit mellanmål när vi kommit hem och sen läst bok eller så har dom fått leka för sig själva medan jag fixat annat. Jag har inte skällt/bråkat med dom (förutom när lilltjejen satt och rev sönder storebrors böcker) och jag har även hållt mig lugn vid matbordet. Kvällsmaten är ett kapitel för sig, varje dag, och det är inget jag går in på nu. Det är så jäkla skönt att inte brusa upp sig i onödan. Det vi gjort: inte fastnat i soffan. Då är det kört! Känner sån skillnad idag också när jag slumrat i soffan innan jag hämtade barnen (vilodag från gymmet idag). Sen kanske det har att göra med just det, att jag inte varit på gymmet. Fast tycker att det borde göra mig tröttare än att vila. 

Jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Allt känns bara blaha, vilket egentligen inte är ett ord eller en känsla. Helgen har varit fruktansvärd med ögonen, och därefter följer humöret och orken... Jag vill ha en vardag och ett mående som gör att jag orkar lägga all energi på barnen, och sen ändå ha över till allt annat som ska göras. Inte behöva prioritera vad jag ska orka. 

Fredag och strålande fint vårväder! Synd bara att det inte är så varmt som det ser ut... 

Just nu känns det verkligen som att man lever i en "måndag-fredagbubbla". Tänk vad mycket ens mående gör för vardagen... Så ja, just nu blir det inte många knop för mig här hemma. Egentligen är jag ju bara sjukt trött och jobbiga ögon, och för många kan det vara svårt att förstå varför det skulle påverka så mycket. Men så är det och det är inte något jag behöver försvara för någon. Dock behöver jag få läkaren att förstå denna gången att jag inte mår bra av detta. Istället för att vara till så lite besvär som möjligt, vilket det alltid blir att jag känner att jag är och inte sätter några krav på mitt välmående och hur viktigt det faktiskt är. Oh well, en månad till tänkte jag vänta för att ha de bästa förutsättningarna som möjligt. Jag har förhoppningar om att testa slippa mina tabletter (peppar peppar), för sist jag kollade trycket låg det nästan lite för bra.

När man kör till jobbet på morgonen och kör förbi ett 50-60 tal hus och det inte är en enda människa uppe, då vet man att man börjar tidigt. 

Friyay! Solen skiner och det är fredag, kan ju nästan inte bli bättre. Vågen visade -0,3kg. Ska vara glad över minus överhuvudtaget med tanke på vad den visade förra veckan. Men jag kan inte låta bli att vara lite besviken med tanke på träningen och inget onyttig...

Nu är jag trött på att det ska vara kallt och/eller blåsa. Detta är döden för mina händer. Snustorra och en massa sprickor som gör ont. Inget hjälper heller, det går att lindra för stunden men inget långvarigt. Blä! Träning avklarad idag med, men jag hade liksom ingen ork i benen. Vet inte om det var p.g.a konditionspasset i tisdags eller för att jag äter för lite. Har haft riktigt svårt för att få i mig mina kalorier denna veckan och det är ju inte bra. Antagligen därför jag är så trött, ja om jag inte håller på att bli dålig igen...

Alltså vad hände där? Snö?! Igen?! Nä nu får det vara nog. Imorgon ska det ju bli varmt igen så detta var ju inte lönt. 

Fredag! Och det var en lättnad att ställa sig på vågen denna veckan. Känner en skillnad i kroppen, samtidigt som jag inte ser någon skillnad. Men målet har jag nått, och det med råge för vågen stod på -1,1kg mindre än förra veckan. Så jäkla skönt när hårt arbete lönar sig. Ska bli spännande att se ifall det blir bakslag nästa vecka även om jag är duktig då med. Risken finns ju. 

När man är där i tanken med att strunta i det, det är ju då som man egentligen bara ska ignorera känslan. För när jag inte känner för att ta mig dit, då börjar jag leta annat jag kan göra istället. Och sen ha det som ursäkt för att jag inte hann. För det är ju så svårt när planeringen inte blir som man vill och man känner att tiden gör att man kommer stressa eller inte hinna med allt. Och sen det där ganska väsentliga att handla så man har mat hemma. Vad ska gå före det andra? Inget går ju före barnens "hämtatider", så vilken ordning ska man sätta allt annat i? Ska träningen prioriteras och handlingen får bli när det passar att klämma in det? Såna där onödigt ointressanta tankar i vardagen. Idag löste det sig av en slump på så sätt att jag hann båda och maken hämtade barnen. Men så är det ju inte varje vecka, och vi har ju båda träning som måste bli av för att nå våra mål. Kanske lika bra att ha veckohandling på helgen. Det borde ju faktiskt funka bra nu när vi inte handlar en massa skit mitt i veckan. 

Funderade på vad jag satt för mål för mig själv för februari månad. Så var tvungen att titta tillbaka för att se vad jag skrivit. Upptäckte att jag har ju inte riktigt nått det... Målet var att vara nere på det jag vägde före jul, missade det med 0,6kg (så vem vet, jag har kanske nått det till på fredag). Målet för mars har jag typ redan nått. Får på mig mina gamla arbetsbyxor och jag kan knäppa dom. Men. De sitter alldeles för hårt i magen för att vara bekväma att jobba i så det får väl bli målet för kommande månad.