Nu vill jag bara bli frisk! Är så fruktansvärt trött på att vara förkyld och inte må helt hundra... Visst jag klarar av att jobba, men sen tar det typ stopp. Känner fortfarande av nackspärren om jag vrider/böjer på huvudet "för mycket" och nu är jag inne på tredje dagen med huvudvärk. Blä! Tror det är en ny förkylning jag fått, så vet inte om det kommer bli värre än såhär eller om det kommer hålla sig på denna nivån. Trött på det är jag i vilket fall som helst. Varit så trött idag så jag knappt kunnat hålla ögonen öppna.
Ska träffa min coach imorgon, och även om jag hade tre grymt bra veckor, minus på vågen förra veckan trots sjukdomar och dåligt intag av mat, så känns det som att denna veckan gått piss även om jag håller mig till det jag ska. Varför kan inte livet få flyta på bra för en gång skull? Tycker att någon gång ska man väl få förtjäna lite medgångar istället för motgångar...
Fick ett så himla tråkigt besked från dagis igår så jag satt och grät typ hela eftermiddagen. Tårarna var inte långt ifrån under hela kvällen, och i bilen imorse kunde jag inte låta bli att släppa tårarna för att jag tänkt på det hela morgonen. Det är ju inget allvarligt, och jag överdriver säkert, men jag anser att man inte kan styra över sina känslor så det är bara att låta det komma. Nu håller vi tummarna för att det löser sig på bästa sätt.
Förkylningen börjar äntligen försvinna och det var lite kul att höra hur personalen tyckte jag gjorde rätt i att vara hemma igår. Och en kollega tyckte jag skulle stannat hemma idag också och vila upp mig, hehe. Under förmiddagen så kände jag att det började göra ont i nacken, kändes mer och mer under dagen så har gått och försökt värma med handen när tillfälle getts. Hamnade i soffan när barnen hämtats och halvlåg där en bra stund tills maken kom hem. Sen skulle jag sätta mig upp lite bättre (det gjorde ju ont bara jag pratade eller vred lite på huvudet), vilken smärta! Tänkte att jag använder ju magmusklerna när jag sätter mig upp, men upptäckte snart att även nacken användes så jag fick stanna till i "rörelsen" och sen kunde jag inte sluta gråta. Så ont det gjorde! Har aldrig haft nackspärr förr, om det är såhär ont det gör. Man känner sig så himla värdelös när man inte klarar av att hjälpa till med varken barnen, maten eller tvätten... Ska få lite "behandling" av maken ikväll och så hoppas jag att det blir så pass bra att jag kan jobba imorgon också.
Och där sprack det jag hade bestämt mig för; inte blir sjuk före oktober.
Jag fattar inte hur jag kan känna mig sjuk, men har ingen feber och är inte helt "energilös". Rösten försvann i lördags och efter det har näsan och huvudet bara blivit värre. Och nu sitter jag här med dåligt samvete för att jag imorse beslutade att vara hemma. Mådde inte alls bra när jag vaknade men nu känns det bättre än vad det gjorde igår, och då lyckades jag ta mig igenom en arbetsdag. Fast det är väl kanske därför: för att jag fått vila upp mig idag. Det är ju inte direkt något man får möjlighet till i vanliga fall här hemma. Tror aldrig heller jag varit med om att en förkylning gjort att jag inte känt någon hunger, då brukar det ju vara något mer...
