2019-09-06
17:00:56
Sjätte september
Tänk vad energin bara kan försvinna så. Nu blir det i alla fall vila så denna förbaskade fökylning kan släppa taget...
Hatar att jag alltid får lock för öronen när jag är förkyld. Får panik när jag sitter i ett klassrum fullt med prat och typ inte hör vad personen bredvid säger till mig. Sen hjälper ju inte allt det här med lillkillen till när man behöver vara klar i huvudet, är mycket någon annanstans i tankarna. Önskade verkligen honom en betydligt bättre start än vad han fått i skolan. Så nu får de banne mig ge svar så vi vet vad som händer. Det sista vi vill är att ha en kille här hemma som inte kommer vilja gå till skolan på grund av allt detta.
En annan sak jag undrar över är om man någonsin kommer ifrån den där känslan från hur det var i skolan i tonåren. Den där känslan när man känner att man inte riktigt hör hemma någonstans och känner sig mest utanför... Alla är så olika, så det är väl kanske bara sån jag är antar jag.
Kommentera inlägget här:
